30 juli 2009

Humlesill

Jag läste en diskussion i Svenska ölfrämjandest forum om humlesill. Eftersom jag läst några sådana recept i Hembryggaren, Svenska hembryggareföreningens tidning, så blev jag intresserad av att testa.

Hembryggaren är för övrigt en tidning jag varmt vill rekomenderar för alla ölintresserade människor. Bli medlem i föreningen för 200:- och få hem 4 kanonfina nummer i brevlådan varje år. Fokus ligger på hembryggning av öl men tidningen innehåller massor av ölrelaterade artiklar; öl i matlagningen, provsmakning av öl, kommande aktiviteter och repotage om tidigare aktiviteter (dock mest i storstäderna).

Nu är det dags att komma till sillen. Det recept jag testat (snott rakt av är ett annat passande uttryck) är taget från Hembryggaren 2006:2, ett annat finns i 2009:1. Receptet kommer ursprunglingen från Skånska Sillaakademien.

8 urvattnade sillfiléer (ca 400g avrunnen inläggningssill på burk)
3 msk grovkrossad kryddpeppar
4 smulade lagerblad
15 krossade enbär
1 tunt skivad rödlök
1 tunt skivad morot

Lag:
1 dl 24% ättika
5 dl bitter eller India Pale Ale (Bedarö Bitter blev mitt val)
300g socker
3 kryddnejlikor
10-15 goda humlekottar. (Utelämnad i sats 2)

Humle är inte det lättaste att få tag på även om
Humlegårdens Ekolager säljer till hugade spekulanter.

Men alla har ju inte som jag humlekottar i frysen så jag gjorde en laddning utan. Där fick det räcka med bäskan från ölen.

Gör så här: Blanda ingredienserna till lagen och koka upp. Det skummar rejält så se upp när det kokar upp. Låt lagen svalna och ta upp humlekottarna om du la i några. Skär sillen i sneda bitar tvärs över. Varva sill, lök, morötter och kryddor i ett lämpligt krus. Häll över den svalnade lagen. Låt inläggningen mogna i kylen i minst två dygn.



Såja. Det var den tråkiga biten. Tog en bra bit av en lördagseftermiddag. Den riktigt tråkiga biten är väntan tills sillen är klar. Jag hade tråkigt i tre dygn. Sen var det dags testa läckerheterna. Det blev två sorters sill, färskpotatis, ägg, gräddfil och gräslök till. Som måltidsdryck blev det en Brandmästare Andréns Törstsläckare från
Dugges, fint ska det va.

Tyvärr blev jag besviken. Jag hade väntat mig en smaksensation. Jag fick vanlig inlagd sill som kunde vara köpt på affären. Det är i och för sig inte fy skam det heller, men ovanstående sill var inte billig och tog en massa tid att göra. Nästa gång köper jag en burk färdig sill och använder ölen till det Gud ämnade den för.

Brandmästare Andréns Törstsläckare är för övrigt en kanonfolköl på 2.8% och passar perfekt de gånger man vill ha en god öl men inte så mycket yrsel. Den är mycket smakrik för att vara en folköl men kan kännas aningens blaskig. Det beror nog mest på att det är svårt att balansera den väl tilltagna humlen med den snålt tilltagna malten. Den blir det fler gånger.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar