Planen med Sejdelshoppens blogg är till viss del att slå ett slag för den klassiska svenska husmanskosten, som tyvärr mer och mer lever en borttynad tillvaro. Framöver blir det säkerligen oxbringa, ärtsoppa, bruna bönor, fläsklägg och paltbröd. Det vattnas i alla fall i min mun.
Men igår stod det dillkött på menyn.
För att tillreda dillkött är det viktigt att du väljer ett bra köttstycke. Om du väljer kalv som är mört så fungerar märgpipa och högrev bra, men om du tänker använda ett fullvuxet nötkreatur så rekommanderar jag att du väljer ytter- eller innanlåren.
För recept rekommenderar jag
menyse:s. Personligen är jag uppväxt utan paprika, och har heller inga planer på att tillsätta det.
Till detta dracks återigen en oktoberfestöl (denna gång från Spaten) samt den helt underbara rökölen Aecht Schlenkerla Rauchbier. Jag var innan väldigt osäker på hur rökölen skulle passa tillsammans med maten. Men om man inte provar så får man aldrig veta, så är det ju!
Spaten fick inleda för att inte alla smaklökar skulle vara helt bedövade.
Spaten är i stil med Löwenbräus skapelse: en klassisk oktoberfestöl som har en tydlig ton av citrus. Som jag nämnde i inlägget nedan så är citrus något man gärna njuter av som sällskapsdryck, men att det i kombination med mat har svårt att inte ta överhand. Det kändes verkligen som att man förtärde två olika måltider samtidigt.
Aecht Schlenkerla Rauchbier är en sådan tuff öl så att man ibland bara måste köpa den, även man mentalt vet att det med största sannolikhet kommer att bli problem i mötet med maten. Bara doften av rökt bacon är helt underbar och något som man aldrig kan få nog av.
Men åter till dillköttet: ok, det var kanske inte årtiondets bästa matchning, men vad gjorde väl det. Rökölen är ändå helt underbar.
Denna gång blev det ganska illa. Ingen av ölen kom egentligen till sin rätt. Från och med nu kommer jag att göra mer medvetna val när jag väljer öl, och inte bara ta det som för stunden ser intressant ut.
Inlägg
